Tillbaka till huvudsidan      

band
bandografi
demos
diskografi
nyhetsmail
bolagets historia
länkar
mp3
nyheter
postorder
för samlare
spelningar
texter
t-shirtografi
videos

info


   
 
 

In_English

HISTORIA

Roger köpte sitt första trumset i Axelssons musikaffär i Skärholmen då han var tio år. Detta hände 1977 då punken gjorde sitt första tidiga intåg i Sverige och revolutionerade musikvärlden.
Släpandes på detta set mellan diverse replokaler i stockholmsförorten Alby fick Roger en första inblick i musikerlivets föga glamorösa vardagsslit. Han förde en ständigt ojämn kamp mot spelkamrater som, till skillnad från Roger, ville repa och spela så sällan som möjligt. Han ville spela jämt och ständigt medan de övriga bandmedlemmarna ofta hade nåt förhinder vilket resulterade i att saker och ting ofta rann ut i sanden vilket i sin tur resulterade i att Roger blev alltmer frustrerad och otillfredsställd. Under denna period bytte han huvudinstrument från trummor till gitarr.

Som ett brev på posten och skänk från ovan tog Stefan Söderberg och Benke Carlsson från punkbandet Oroliga Kalkoner kontakt med Roger och en ny era tog fart. Nu ställdes helt plötsligt krav på att repa tre gånger i veckan, att spela rätt samt att prestera nåt som man inte trodde var möjligt att prestera. Roger trivdes som fisk i vatten. En ny värld öppnade sig där passion, energi och vilja bejakades och sågs som något positivt och angeläget. Bandet Inferno bildades hösten 1984.
Inferno spelade väldigt intensivt under en period, man blev ett populärt liveband som ofta drog mycket folk.
Ultrahuset i Handen, Pinkruset i Åkersberga, Vita Huset i Täby och Fullerstahuset i Huddinge var bara några ställen som Inferno spelade på. Dessa ställen drevs av folk som brann för musik, gemenskap, öl och allmänt vettigt samhällsengagemang.

Vid den här tiden var de flesta band som ville spela vid nämnda spelställen välkomna. Det fanns stor acceptans för bristande musikalisk färdighet och det existerade knappt urval och sållning, i stort sätt alla som ville fick komma och spela. Distinktionen mellan etablerade storbolags artister och “alternativa” band var mycket tydligare än idag, man ville ofta inte ha nåt med varandra att göra.
Alternativscenen var stor och fungerade som nåt slags fristående blomstrande oas omgiven av den breda kommersiella musikbranschen som man många gånger såg ner på.

Roger ville ändå någonting mer och nåt annat. Han bildade den halvakustiska kvartetten och sedermera kvintetten Tuk tuk rally. Inspirerade av det tidiga 1990-talets folk/pop/punkvåg med band som Traste Lindéns Kvintett, Perssons Pack och The Waterboys tog Tuk tuk sina första vingliga kliv ut i musikmyllret. Man spelade i stort sätt överallt i Stockholmsområdet. Charm, driv och talang drev det hela framåt. Men slarv och dålig fokusering begränsade bandet att nå hela vägen fram.
Man spelade på alla möjliga och omöjliga ställen och sammanhang. Efterhand förbättrade dock bandet sin fokus man kan stolt återminnas ett succéartat framträdande på Visfestivalen i Västervik 1993, smockfull Stora Dans på Hultsfred 94 samt massor med radiospelningar på P3 och en del TV- framträdanden. Nu spreds spelningarna över hela landet och man fick rykte om sig som ett bra liveband. Efter två fullängdsalbum, ett antal ep:s samt ett samlingsalbum splittrades Tuk tuk rally med en minnesvärd spelning på Tantogården 1996.

Året innan hade Roger gett sig ut på ett solosidoprojekt. Med Johan Johansson som producent och trummis, Lasse Bax och Kjell Allinger på bas respektive Hammondorgel samt Christian Edgren som producent och tekniker gav han ut sitt första soloalbum, Veckans Babe. Plattan skrevs i all hast våren 95 och anses av en del som en av de bättre rockplattor som gjordes under den här perioden. Johan Johansson har sedan dess medverkat ett stort antal gånger vid konserter och inspelningar och varit snudd på oumbärlig med allt sitt kunnande och självklara pondus.
Ytterligare en rad duktiga musiker har genom åren backat upp som kompband. Stipen från Dia Psalma, Åke Noring från Rolands Gosskör och Tony Österman från Åka Bil var med drygt ett år. Ännu fler musiker hoppade in vid spridda tillfällen, bl.a. Niko Röhlcke från Weeping Willows. Man gjorde demos och spelade en hel del live.

En period av musikalisk stiltje och personlig omdaning följde. Roger skaffade familj, lämnade stockholmsförorten Tumba och kom paradoxalt nog avståndsmässigt hamna närmre stan men topografiskt ändå mer ut på landet. Han bytte lägenhet mot ett rött hus med vita knutar i Ågesta, en sorts lantlig oas bara ett stenkast från Stockholms innerstad.
Ett tag trodde han att sista tonen klingat ut, att det var färdigspelat och slutkomponerat. Familjeliv, hus och tomt konkurrerade om tiden som förut mest ägnats åt olika former av musikaliska utflykter. Men så hörde Johan Johansson av sig och bad Roger gästspela på den av Johan nystartade klubben Kompledigt på Nalen i Stockholm. Det blev ett antal spelningar där med artister som David Shutrick, Ola Magnell och Plura Jonsson från Eldkvarn. Detta blev något av en nytändning och återkomst för Roger som artist.

Han började därefter alltmer spela med gitarristen och teknikern Janne Ljungwaldh och basisten och f.d. Tuk tukmedlemmen Calle Lagerholm. Visfestivalen besöktes återigen och Roger började skissa på ny platta, tio år efter solodebuten. Ett intensivt låt- och textskrivande tog fart. Vispopiga Indiansommar spelades in under en mycket utsträckt period 2005. Vintern 2006 var det releasekonsert på Tantogården.
Skivan spelades en hel del på radion och mottogs väl i media. En del spelningar följde, bl.a. återbesök på Visfestivalens stora scen i Västervik samt spelning på Terrassen på Kulturhuset i Stockholm tillsammans med Kjell Höglund.

Ett holländskt skivbolag - Art Performance Produktion - fick nys om demos som spelats in mellan åren 1998-2002 och som Roger sålt på en hembränd skiva kallad Sånger från sidlinjen. Bolaget ville ge ut dessa spår på skiva som ett litet opretentiöst sidoprojekt. Man valde att kalla den Pärlor från sidlinjen för att behålla den röda tråden och ge idén med det hembrända skivprojektet en naturlig fortsättning. Plattan släpptes nästan parallellt med tredje soloalbumet Brev från Ågesta 2007.
Nu tog ett delvis nytt band form, det band som har kommit att spela med Roger fram till idag.
Rickard Donatello ersatte Calle Lagerholm på bas, Peter Hjerpe tog över trummorna och Lotta Nilsson kom med på kör. Kvar var Kjelle Allinger på Hammond, Pelle Andersson på piano, gitarr och mandolin samt Janne Ljungwaldh på gitarr.
Ågestaalbumet släpptes våren 2007 med ännu en spelning på Tantogården. Vid den här tiden började spelningarna spridas ut i landet.
Ända sedan första plattan, Veckans Babe, släpptes har det funnits en önskan från många att göra ett nysläpp med nytt omslag. 2009 blev den önskan uppfylld. Två nya låtar, Sand och Upp, skrevs för att komplettera och utgöra bonusspår tillsammans med fyra äldre tidigare outgivna låtar. Plattan fick följaktligen undertiteln … 13 år och sex bonusspår senare. De två nyskrivna låtarna spelades in hos Christian Edgren i Traxtonstudion och producerades av Christian och Johan Johansson. Därmed var cirkeln på nåt sätt sluten.

Hösten 2010 gick Roger med band in i studio igen för inspelning av albumet In i äventyrets vilda labyrint. Den här gången valde man att utnyttja bandets livekompetens och spela in grunderna inklusive leadsången live. Ett inspelningsätt som resulterade i ett mer direkt och energifyllt slutresultatet. Roger tog hjälp av sin radarpartner från Tuk tuk rally, Stefan Söderberg, som tekniker i Huset studio i Huddinge. Skivan släpps 5 april 2011 med releasespelning och en planerad vår-sommar-höstturné därefter.

Fortsättning följer.

Intervjuer med Roger Karlsson:

Intervju med Roger Karlsson 2006 av Stefan Warnqvist

http://hem.passagen.se/detlever/RogerKarllsonIntervju.html

Intervju publicerad i studenttidningen Emissionennummer 7–8/1998.

 
 
  Beat Butchers HB c/o Mårten Tolander Fredmansgatan 7a 1tr 118 47 Stockholm